När man samlar frimärken så märker de flesta att vissa märken är ganska felvärderade. En del märken som står i ansenligt höga katalognoteringar stöter man på ganska ofta. De verkar helt enkelt finnas i mycket högre grad på marknaden än man kan tro när man bara ser till katalogvärdet. Isländska märken hamnar t.ex. ganska generellt i det facket. Svenska häften, märken från Grönland, Färöarna och Åland. Modernare postfriska märken är nästan oavsett land övervärderade i katalogerna mot marknadens faktiska betalningsvilja.
Men det finns ju åt andra hållet också. Märken som står i blygsamma noteringar, men ändå ser man dem inte så ofta. Inte så att de är sällsynta, men man ser dem inte. Jag skall ge ett exempel efter att ha sorterat upp en påse märken från Danmark som jag köpte i veckan. Några luckor fyllde den, men trots att jag saknade över 250 märken med katalogvärde 1€ eller lägre så fanns det i påsen med runt 500 märken inte mer än c:a 30st som fyllde en lucka.
Det tar en massa tid att hålla på så, och för varje påse/album/hög med märken jag köper blir det en allt lägre procent märken som jag inte redan har. Lösningen är att byta till sig de märken man saknar, och använda sina bättre dubbletter som andra saknar som bytesobjekt. Det är också tidsödande, men vi som ”samlar stort” hjälper varandra på detta sättet, och det fungerar förvånansvärt bra i många delar av världen.
När jag sorterar dubbletter så finns det några olika högar där de hamnar. De trasiga och verkligt fult stämplade märkena åker i soporna. De allra vanligaste märkena som inte är extremt bra stämplade (minst prakt) hamnar i kuvert och påsar. Sannolikheten att någon skall vilja ha dem är liten. Lite ovanligare märken, utan extraordinärt bra stämplar hamnar i högen som blir paket. Det är ett enkelt sätt att byta frimärken från länder där man saknar mycket. T.ex. 500 olika Danmark mot 500 olika Pakistan. Så finns det en hög för märken med läsbar rundstämpel, som blir bytesobjekt.
Det tar lite tid , för vi byter sällan mindre än 100 märken åt gången. Gärna mer. Portot är dyrt, så det skall vara något väldigt speciellt för att det skall vara rimligt att skicka färre märken. Vi brukar försöka få ungefärlig balans vad gäller katalogvärdet i bytessändningar, men det går aldrig att få det exakt balans. Det har hänt att jag gett mig ut på Samlamera för att köpa några märken en byteskompis saknar och skicka med för att fylla deras mancolista.
Det händer också att jag byter med svenska samlare också, enligt principen 100 gram finska dubbletter mot 100 gram franska, eller vad vi nu byter med varandra. Det är viktigt att inte ha fördomar om andras samlande. Bara för att jag inte samlar postfriska frimärken från Jungfruöarna så betyder ju inte det att andra inte gör det, och är beredda att byta till sig dem mot något som jag samlar på.
För att få ordning på allt så har jag en smått gigantisk databas i Excel där jag håller koll på vad jag har, vad jag saknar och vad jag har för dubbletter. Drygt en miljon rader gånger 16384 kolumner räcker till, och för den som undrar hur man fyller ett excelblad så är att lägga upp all världens frimärken ett bra exempel. I den här filen kan jag dels plocka ut mancolistor att skicka till andra, dels se i exakt vilket album, påse, kuvert, blad, kort etc jag förvarar det som någon vill ha. Disciplinen behöver vara stor, för uppdaterar man inte så blir det lite kaos.