Kategori: Samla hela världen

Jag har en ganska god uppfattning om hur min samling skall monteras. Det kommer bli på egna blad, 160g ohålat papper med Hawid klämfickor som öppnas upptill, och där varje sida ligger i en skyddande plastficka. Bladen kommer vart och ett att innehålla EN frimärksserie eller utgåva, med mycket fakta om såväl märken och motiv.

Utifrån det här så gjorde jag en budget på vad det kommer kosta, förutom frimärkena.

Om vi utgår från att det finns 500.000 frimärken som jag skall samla, och jag faktiskt hittar det mesta, så är det en ansenlig mängd materiel som behövs. Jag har inte räknat på det, det är svårt. men har antagit att det kommer sitta i genomsnitt 2,5 märken per sida. Det finns förvissa en hel del långa serier med många märken, men också en massa utgåvor med blott ett eller två märken. Med 2,5 märken i snitt kommer det att behövs 200.000 ark papper. De kostar ungefär 0,30kr/st, vilket gör 60.000kr i papperskostnad.

För att skriva ut sidorna behövs det toner i skrivaren, och med mycket text, feta rubriker, lite utsmyckning etc så räcker en kassett till 4000 sidor. Det betyder att det går åt 50 kassetter som kostar vardera 800kr. Totalt 40.000kr

Sedan vill jag ju att varje blad skall ligga i en plastficka. Dels för att skydda lite, men också för att kunna nyttja hela papprets yta utan att behöva vika ett par centimeters bredd för håltagning. Det går åt en plastficka per sida, och det handlade om 200.000 sidor. Fickorna kostar c:a 0,60kr per styck, så där har vi en kostnad på 120.000kr.

Varje märke skall ju också sitta i en skyddande klämficka, gärna med öppning uppifrån. Märken är ju olika stora, från de klassiska märkena som var ganska små till stora färgglada motivmärken. Jag räknar med att det kommer gå åt 3.500 förpackningar med vardera 25 remsor. Varje förpackning kostar c:a 100kr, så där har vi en kostnad på hela 350.000kr.

Bladen skall sättas i pärmar, och jag räknar med att det går in 200 sidor i en pärm. Jag vill ha dem i en enhetlig färg, eller kanske uppdelat på en färg per världsdel med de olympiska ringarnas färg som utgångspunkt. Det betyder c:a 1000 pärmar som kostar ungefär 45kr vardera. Det blir en summa på 45.000kr.

Pärmarna skall stå i hyllor som jag avser att bygga själv för att få dem som jag vill ha dem. Det kommer rymmas 64 pärmar per hyllsektion, och då finns plats både nedtill bakom skåpluckor och ovanpå hyllan för förvaring av andra saker än pärmar. Det går alltså åt 16 sektioner som jag räknar med kostar c:a 3.500 kr per sektion att bygga. Det blir totalt 56.000kr.

Om vi summerar allt så är den slutliga summan 671.000kr vilket onekligen är ett aktningsvärt belopp.

I mitt kalkylark så kan man experimentera en del med olika faktorer som är lite ovissa. Om jag blott samlar 450.000 märken och det går in 3,2 märken per sida i genomsnitt, men bara 150 sidor per pärm. Då blir kostnaden c:a 570.000kr istället. 1,25kr/märke räknar jag med att man hamnar på.

Jag tror också man kan få rabatter på vissa saker när man köper mycket, men jag vet också att det blir fel ibland. Jag vet att alla frimärksländer inte går jämnt upp i pärmarna så det blir färre sidor i en del, även om flera ”små” närliggande utgivningsområden med gemensam historia kan få dela pärm.

Att montera samma samling på förtryckta albumblad från t.ex. Leuchtturm och sätta i pärmar avsedda för dessa förtryckta blad skulle kosta mycket mer. Vi talar om minst 2kr/märke och dessutom få med blad som troligen inte kommer fyllas. Och blad med en massa varianter som samlingen inte omfattar. Det finns heller ingen plats att skriva om frimärkena för att kunna lägga till fakta och göra frimärksalbumet till ett uppslagsverk.

När man samlar frimärken så märker de flesta att vissa märken är ganska felvärderade. En del märken som står i ansenligt höga katalognoteringar stöter man på ganska ofta. De verkar helt enkelt finnas i mycket högre grad på marknaden än man kan tro när man bara ser till katalogvärdet. Isländska märken hamnar t.ex. ganska generellt i det facket. Svenska häften, märken från Grönland, Färöarna och Åland. Modernare postfriska märken är nästan oavsett land övervärderade i katalogerna mot marknadens faktiska betalningsvilja.

Men det finns ju åt andra hållet också. Märken som står i blygsamma noteringar, men ändå ser man dem inte så ofta. Inte så att de är sällsynta, men man ser dem inte. Jag skall ge ett exempel efter att ha sorterat upp en påse märken från Danmark som jag köpte i veckan. Några luckor fyllde den, men trots att jag saknade över 250 märken med katalogvärde 1€ eller lägre så fanns det i påsen med runt 500 märken inte mer än c:a 30st som fyllde en lucka.

Det tar en massa tid att hålla på så, och för varje påse/album/hög med märken jag köper blir det en allt lägre procent märken som jag inte redan har. Lösningen är att byta till sig de märken man saknar, och använda sina bättre dubbletter som andra saknar som bytesobjekt. Det är också tidsödande, men vi som ”samlar stort” hjälper varandra på detta sättet, och det fungerar förvånansvärt bra i många delar av världen.

När jag sorterar dubbletter så finns det några olika högar där de hamnar. De trasiga och verkligt fult stämplade märkena åker i soporna. De allra vanligaste märkena som inte är extremt bra stämplade (minst prakt) hamnar i kuvert och påsar. Sannolikheten att någon skall vilja ha dem är liten. Lite ovanligare märken, utan extraordinärt bra stämplar hamnar i högen som blir paket. Det är ett enkelt sätt att byta frimärken från länder där man saknar mycket. T.ex. 500 olika Danmark mot 500 olika Pakistan. Så finns det en hög för märken med läsbar rundstämpel, som blir bytesobjekt.

Det tar lite tid , för vi byter sällan mindre än 100 märken åt gången. Gärna mer. Portot är dyrt, så det skall vara något väldigt speciellt för att det skall vara rimligt att skicka färre märken. Vi brukar försöka få ungefärlig balans vad gäller katalogvärdet i bytessändningar, men det går aldrig att få det exakt balans. Det har hänt att jag gett mig ut på Samlamera för att köpa några märken en byteskompis saknar och skicka med för att fylla deras mancolista.

Det händer också att jag byter med svenska samlare också, enligt principen 100 gram finska dubbletter mot 100 gram franska, eller vad vi nu byter med varandra. Det är viktigt att inte ha fördomar om andras samlande. Bara för att jag inte samlar postfriska frimärken från Jungfruöarna så betyder ju inte det att andra inte gör det, och är beredda att byta till sig dem mot något som jag samlar på.

För att få ordning på allt så har jag en smått gigantisk databas i Excel där jag håller koll på vad jag har, vad jag saknar och vad jag har för dubbletter. Drygt en miljon rader gånger 16384 kolumner räcker till, och för den som undrar hur man fyller ett excelblad så är att lägga upp all världens frimärken ett bra exempel. I den här filen kan jag dels plocka ut mancolistor att skicka till andra, dels se i exakt vilket album, påse, kuvert, blad, kort etc jag förvarar det som någon vill ha. Disciplinen behöver vara stor, för uppdaterar man inte så blir det lite kaos.