Jag heter Bernt Bergkvist, och jag har samlat frimärken sedan jag var 8 år. Det tog inte så lång tid från det att jag började samla tills de flesta veckopengar investerades i frimärken. Jag kastade mig över precis ALLT som fanns att läsa om frimärken. Det fanns ju frimärken att köpa överallt på den tiden, på 1970- och 80-talet. Domus, Åhléns, Kullbergs bokhandel och frimärksaffären. På posten såldes ”startkit” för en rimlig peng där det ingick ett insticksalbum. Det var billigare att köpa ett kit på posten än att köpa ett album i affären, så det blev ett och annat startkit de där åren.
På biblioteket fanns en försvarlig mängd kataloger och litteratur om frimärken, till och med i vår lilla filial i miljonprogramsområdet där jag bodde. Och varje år kom det nya volymer. Stanley Gibbons katalog över hela världen, Zumsteins motsvarighet och så Facit Special varje år. Jag var inte ett idrottande barn, utan ett läsande barn, som varje vecka kunde låna ett helt gäng böcker på biblioteket att läsa, och nu blev det mycket frimärkslitteratur.
På bibliotekets läseavdelning fanns också tidskriften Nordisk Filateli, och när det kommit ett nytt nummer så hände det att veckopengen inte investerades i frimärken, utan en påse snacks. Så smet jag in på biblioteket en eftermiddag efter skolan med en påse snacks och läste den. Jag minns att jag läste den med stor behållning, och förstod väl rätt snart att ett barns ekonomi inte kommer räcka till knappt något av de märken man skrev om där. Men det hindrade inte mig från att fortsätta samla ”massvara”.
Mitt läsande av böcker i allmänhet, och mitt närmast fanatiska intresse för frimärken gjorde att jag lärde mig mycket. Jag var säkert en verklig plåga för mina lärare. Jag korrigerade dem, ifrågasatte, förklarade och hade en strid ström av kunskaper som fanns dokumenterat på frimärken och som jag hade lärt mig. Inga länder, städer, diktatorer, krig, valutor eller någonting som fanns på frimärken var okänt för mig. Jag minns än idag hur jag i femte klass fick förklara för den stackars vikarien vi hade hur politbyrån i Moskva fungerade, vilka helgdagar som var viktiga i Sovjet, hur organisationen såg ut. Allt det hade jag lärt mig av frimärken och lite vetgirighet som fick mig att använda uppslagsverk också.
Sedan kom vuxenlivet och hälsade på. Jobb, karriär, egna företag, lumpen, nöjen, fru, barn, villa. Frimärkena har hängt med, men inte riktigt fått den plats de förtjänar. Förrän nu på de senaste åren, när barnen blivit tonåringar och jag inser att jag inte behöver göra mer karriär, villan är betald och någonstans hägrar pensionen.
Jag har bestämt mig för att samla ”postalt använda frimärken 1840 – 2000 från hela världen”. Det är en halv miljon märken, eller så, oräknat varianter som vattenmärken, nyanser, tandning, parkombinationer och typskillnader i trycket. Varför begränsa sig? Jag har då ändå ratat den kvarts miljon märken som getts ut på 2000-talet, jag har ratat allt postfriskt och ostämplat, häften, förstadagsbrev och annat kuriöst. Där finns så klart en hel del rariteter jag saknar ekonomiska möjligheter att införskaffa, men 98-99% är fullt möjliga att få tag på. Jag kan också spräcka myten om att allt som är ”billigt” finns i massor. Så är det inte alls, men det är ju en del av samlandet att jaga.
Denna samling tänkte jag montera på egna blad i A4-format. En utgåva eller serie per blad, större serier kanske på två eller rent av fler blad. Det är inte bara märkena som skall presenteras, utan också relevanta fakta runt om dem. Döda frimärksländer förtjänar också en publicerad historia, liksom de här länderna som varit en del av andra. Att förklara Finlands eller Tysklands historia med hjälp av frimärken känner jag som viktigt. Det blir ett slags Wikipedia från filatelins perspektiv. Jag räknar med att det hela skall få rum i ungefär 500 vanliga gaffelpärmar, och rymmas i ett tiotal bokhyllor av Billy-typ. Inget man ställer ut precis, ens i Open Class. Det här skall bli mitt avtryck i filatelin. Också kan det kanske tänkas bli en del specialsamlingar på vägen, det är ju så mycket man råkar på. Machines från Storbritannien lockar, liksom häften från hela världen.
Jag hoppas att den här bloggen skall kunna bidra till debatt, diskussion, inspiration, kunskaper och reflektioner om filateli ur både ett nutida som historiskt perspektiv.